Under en period runt 2018 funderade jag mycket över medvetandet i samband med att jag berörde detta ämne i färdigställandet av min bok “Tiden är ett barn”. Sedan länge är jag av åsikten att “the hard problem” inte är möjlig att lösa på några objektiva grunder, och att filosoferna är dömda till fruktlösa spekulationer i denna fråga så länge mänskligheten kommer att finnas till.
Istället anser jag att ansträngningarna bör inriktas på medvetandets funktion och innehåll, och då blir i mina ögon problemet både mer intressant och tillgängligare för en lösning. Vad sedan den “medvetna” entiteten upplever får vi aldrig veta, men för mig tycks tämligen självklart att två entiteter som har samma funktioner och innehåll också har samma “upplevelse” inifrån. Ingenting hindrar heller enligt detta synsätt att en tämligen enkel persondator kan bibringas en primitiv form av medvetande, och det är vad den bifogade texten handlar om.