Vilken som är filosofins största och mest fundamentala fråga finns det givetvis inget objektivt svar på. Från mitt perspektiv intar utan tvivel följande undring denna position: Varför existerar någonting över huvud taget? Alla andra filosofiska frågor tar ju utgångspunkt i någon form för existens: språklig, logisk, känslomässig, religiös eller dylikt, varför frågan om den yttersta existensen är den djupaste av dem alla. Jag tror dessutom att det faktiskt går att finna någon slags svar på frågan. Ett sådant svar kommer dock alltid att vila på det gungfly som utgörs av språkets flertydigheter, oklara definitioner och skepsis inför förnuftets och logikens relevans på denna fundamentala nivå, och svaret måste därför åtföljas av stor ödmjukhet. En skiss på något slags svar vågar jag mig ändå på i den korta bifogade texten.
