I min utbildning till psykolog 1998-2003 ingick att g\u00f6ra att forskningsprojekt som motsvarade cirka ett \u00e5rs halvtidsarbete, och jag valde fr\u00e5gan varf\u00f6r tiden g\u00e5r fortare n\u00e4r en blir \u00e4ldre. Resultatet blev s\u00e5 pass lyckat att det till\u00e4ts delta i en t\u00e4vling bland examensarbetena som publicerades samma \u00e5r. Tyv\u00e4rr inneh\u00e5ller arbetet en del brister, exempelvis i fr\u00e5ga om randomiseringen av de olika grupperna, vilket f\u00f6rmodligen \u00e4r ett av sk\u00e4len till att det inte erh\u00f6ll n\u00e5got pris.<\/p>\n\n\n\n
Arbetets st\u00f6rsta f\u00f6rtj\u00e4nst \u00e4r att det presenterar en ny hypotes, som helt eller delvis kan f\u00f6rklarar att en majoritet av m\u00e4nniskorna i den moderna v\u00e4stv\u00e4rlden upplever att tiden g\u00e5r allt fortare med stigande \u00e5lder. Denna f\u00f6rklaring bygger p\u00e5 att det \u00e4r samh\u00e4llets tempo som helhet som \u00f6kar, snarare \u00e4n att det \u00e4r psykologiska mekanismer som \u00e4r knuten till individen som ger upphov till fenomenet. Huruvida detta \u00e4r korrekt \u00e5terst\u00e5r att verifiera med ytterligare forskning. Fortsatt insamlande av citat med hj\u00e4lp av chatbotar har gett en splittrad bild med avseende p\u00e5 om antikens t\u00e4nkare upplevde att tiden gick fortare eller l\u00e5ngsammare med stigande \u00e5lder, och hypotesen kan d\u00e4rf\u00f6r i nul\u00e4get varken betraktas som falsifierad eller verifiera.<\/p>\n\n\n\n
Arbetet \u00e5terges h\u00e4r nedan i en version med vissa brister, vilka jag hoppas l\u00e4saren har \u00f6verseende med. Exempelvis har titelsidan fallit bort, och avstavningen \u00e4r inkorrekt vi flera tillf\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n