Dessa filmer kom till p\u00e5 ett t\u00e4mligen slumpm\u00e4ssigt s\u00e4tt i samband med att jag gick grundl\u00e4ggande psykoterapiutbildning i kognitiv beteendeterapi 2008-2010. N\u00e4r jag skulle pr\u00f6va om min dator och l\u00e5nade mikrofon d\u00f6g till att – i enlighet med utbildningen krav – spela in sessionerna, m\u00f6blerade jag mitt vardagsrum s\u00e5 som \u00e4r brukligt vid psykoterapi. Jag spelade d\u00e4refter in ett par repliker i den ena stolen och svarade sedan n\u00e4r jag satt i den andra.<\/p>\n\n\n\n
Jag fick sedan f\u00f6r mig att improvisera en dialog, och l\u00e4t “patienten” vara t\u00e4mligen aggressiv och missn\u00f6jd f\u00f6r att scenen skulle bli kort (l\u00e4nk till f\u00f6rsta r\u00e5filmen<\/a>). Sedan f\u00f6rs\u00f6kte jag klippa ihop scenen genom att hoppa mellan de olika bilderna. Det blev dock inte s\u00e5 lyckat, och n\u00e4sta stora steg var uppt\u00e4ckten att det faktiskt gick att ha b\u00e5de mig som psykoterapeut och som patient samtidigt i bild, genom att utnyttja en av de tillg\u00e4ngliga teknikerna f\u00f6r filmklipp. Resultatet blev “Trotset” som jag tyckte var s\u00e5 pass intressant att jag ville g\u00f6ra fler filmer av samma slag.<\/p>\n\n\n\n Jag beslutade mig snart f\u00f6r att ha kavaj och glas\u00f6gon som psykoterapeut till skillnad fr\u00e5n den mer avkl\u00e4dda patienten, och snart hade jag samlat ihop sex filmer (l\u00e4nk till tredje n\u00e5got rensade r\u00e5filmen<\/a>). D\u00e5 jag visade dem f\u00f6r n\u00e5gra v\u00e4nner, skrattade de gott \u00e5t dessa och uppmanade mig att l\u00e4gga ut dem p\u00e5 YouTube. Eftersom jag d\u00e5 var verksam psykolog i psykiatrin tvekade jag emellertid inf\u00f6r denna m\u00f6jlighet, d\u00e5 n\u00e5gon patient skulle kunna uppleva sig parodierad eller tycka att jag f\u00f6rl\u00f6jligar psykisk sjukdom.<\/p>\n\n\n\n Detta f\u00f6ranledde ett brev till Psykologf\u00f6rbundets etikr\u00e5dan som “tog min fr\u00e5ga p\u00e5 allvar” och enligt dess d\u00e5varande ordf\u00f6rande \u00e4gnade en kvart \u00e5t \u00e4rendet. De kunde dock inte svarar “vare sig bu eller b\u00e4”, men pekade p\u00e5 samma komplikationer som jag sj\u00e4lv hade uppm\u00e4rksammat.<\/p>\n\n\n\n Likafullt fortsatte jag att spela in nya scener och l\u00e4t den tolvte och sista scenen knyta samman s\u00e4cken genom n\u00e5got slags mystisk f\u00f6rening av psykoterapeut och patient med hj\u00e4lp av low-tech trickfilmning (som f\u00f6r \u00f6vrigt kr\u00e4vde en del arbete och t\u00e5lamod). Slutligen spelade jag in korta bluesinspirerade signaturer till var och en av scenerna samt skrev f\u00f6r- och eftertexter i enlighet med vad som \u00e4r brukligt i filmer. Resultatet premi\u00e4rvisades 2013 f\u00f6r n\u00e5gra v\u00e4nner och personal fr\u00e5n f\u00f6retaget som anordnat min psykoterapiutbildning. Nu kan \u00e4ven ni ta del av resultatet h\u00e4r, vilket k\u00e4nns oproblematiskt, eftersom jag med st\u00f6rsta sannolikhet aldrig kommer att arbeta som psykoterapeut igen.<\/p>\n\n\n\n